MizzLarsson

Ett år har jag känt er nu, kan inte påstå att jag känner er likadant nu som då,
så mycket som hänt och så mycket ni har förändrats.
  Jag antar att jag också har förändrats, för jag vet att jag inte är samma person
som för ett år sen. Vet inte om det har vart en positiv ändring,
vet inget om mej själv längre allt är så förrvirande. Vet inte var jag ska stå eller vart jag ska gå, vägen som låg framför mej helt synlig är nu dold. Vad gör man i sånna lägen ?
 Jo man blundra, snurrar runt, pekar och öppnar ögonen och går åt det hållet, även om det betyder att man måste gå tillbaka. För det e sånt livet är det går inte alltid framåt, för det mästa går det bakåt, och man måste kämpa sig vidare. Ja, det e så livet är man måste kämpa, kämpa för det som betyder och dom som betyder, kämpa för den man älskar. Du kommer aldrig få nått, utan vill du ha nått så får du ta det !  Men nu finns det inget kvar som jag vill ha, och inget mer jag kan ge, visst jag kan ge dig min vännskap, men inget mer. 
 Och just du ska veta att jag kommer inte finnas där om du vill prata, jag vet att det låter hemskt att säga så men du har sagt tillräkligt. Saker som satt djupa sår, och du har gått över gränsen.
Du fick mej att gråta tårar,
tårar som du inte är värd.
Jag tänker inte ödlsa min tid på dig mer.. Någon gång kanske vi kan vara vänner...